A+
Beta

Forna seder

Förfädernas seder och traditioner går inte att hitta bara i museer – tvärtom, de tillhör folklivet och ger också turister ytterligare en möjlighet att lära sig mer om vårt kulturhistoriska arv.

  • Friluftsmuseet
  • Vak
  • Midsommar
  • Photo: Jānis Lācis
  • Påskgungor
  • Photo: Pīgozne

Årstiderna växlar, men det gör inte Lettlands olika årstidsfester och dess popularitet. Allra bäst kan man lära känna dessa traditioner i det etnografiska friluftsmuseet i Riga, men självklart inte bara där – i nästan varje stad eller socken kan man hitta någon plats där människorna samlas och firar precis som för hundra år (och ännu längre bak i tiden) sedan.

Sommarsolståndet

Det populäraste firandet är midsommar (Jani på lettiska). Det sägs att häxor brukar flyga runt under sommarsolståndet, därför måste man skydda sin lantgård genom att fästa pilträdsgrenar kring gården. Man kan uppleva en stor uppenbarelse genom att hitta ormbunkens blomma, som enligt folktron bara blommar på midsommarnatten, medan den som i soluppgången naken tvättar sig i daggen kommer få god hälsa. Många midsommarritualer har nedärvts från förfäder och därför är det en bra idé att lära känna och utföra dessa genom att fira midsommar tillsammans med till exempel folklorister – något man kan göra på till exempel Midsommarberget i Turaida.

Metenifesten och vintersolståndet

I slutet av vintern firas Metenifesten. Ovanliga sånger ljuder, man åker släde, på bordet dukas en riktig festmåltid upp med bland annat grishuvud och man går från hus till hus. Denna högtid, firad på slaviskt vis och kallad för Maslenica, skulle inte vara en fest om man inte stekte pannkakor, besjöng varandra (sångerna kallas för castuska) och brände halmdockor. Maslenicatraditionerna är särskilt levande i Daugavpils i östra Lettland.

Den 22 december, den kortaste dagen på året, brukar ett maskeradtåg dra en balk för att sedan bränna upp den – allt enligt förfädernas traditioner. Detta kan man uppleva i friluftsmuseetsamt i gamla stan. Minst tusen Rigabor och gäster beger sig på promenad i gamla stan och drar balkar som är bundna i långa rep. Under kvällens lopp bränns dessa balkar upp, på så sätt tar man symboliskt farväl av de otyg man begått under det gångna året. Folkloreensembler drar igång sånger, stora och små leker, och folkliga danser lockar en till att röra på sig.

Påsken

I Lettland konkurrerar inte kristna högtider med hedniska traditioner och vice versa – att man ärar förfädernas seder betyder inte att man avsäger sig från den kristliga förståelsen av högtiderna. Det finns människor som på påskmorgonen beger sig till kyrkan för att sedan, efter gudstjänsten, ordentligt gunga i gungorna – för att myggen inte ska bita en under sommaren. Eller att rulla målade ägg, eller enligt liviska traditioner bege sig till havet för att med olika sånger jaga bort fåglar. Flertalet barn i Lettland tror att påskharen kommer med färgglada ägg under natten och gömmer dessa antingen i trädgården eller huset.

Gudatro

Den etniska lettiska religionen kallas för gudatro. De som sysslar med gudatro, liksom folklorister, försöker bevara och ära de forna letternas förståelse om Gud som en älskande allsmäktig kraft som kan materialisera sig till exempel som en vacker blomma eller en gammal gubbe som anländer hos människorna för att testa om de är godhjärtade. Än idag högaktas kunskaper om forna heliga platser och ådror på vilka inte bara ljudet utan även goda tankars energi flödar.

Som heliga platser anser man gamla trädsamlingar, enstaka träd, bäckar, stenrösen, berg och dalar – allt som enligt folktron utstrålar särskild energi. En av de mest välkända heliga platserna ligger i Sunakste (Jaunjelgavas kommun), men den mest omtalade är dock Pokainuskogen i närheten av Dobele. Under 1970-talet studerade såväl NASA som Sovjetunionens rymdforskningscentrum fotografier där man såg mikrovågsstrålning. På dessa fotografier såg man djupa ringformade strukturer, varav den största med en diameter på nästan 340 kilometer omgärdar i stort sett hela Lettland och har sitt centrum just i Pokaini.

Folkmedicin

Även om letterna självklart respekterar den moderna medicinens framsteg förnekar man heller inte folkmedicin. Olika örtteer, växter och avkok – det är självklara medel som hjälper mot hosta, halsont och många andra åkommor. Ibland kan det också vara hjälpa att befinna sig på energetiskt starka platser, säga magiska ord eller till och med gå till en helare vars kunskaper ärvs ner från generation till generation.

En särskild plats i folkmedicinen har bastun. Än idag finns många bastur på landet där man kan förbättra hälsan enligt gamla metoder under ledning av kunniga bastuproffs. De gamla lettiska basturna kallades för svarta bastur eller rökbastur. För att stenarna ska uppnå önskad värme måste man elda i minst sex timmar. När önskvärd temperatur uppnåtts släpper man ut röken genom ett fönster, medan själva bastun fortsätter värmas från de i elden uppvärmda stenarna.

Åt gammal helandekonst ägnar sig ibland även folklorister, till exempel folkloregruppen Troksnu iela. Medlemmarna inte bara danser, leker, väver bälten, varpar, väver nät och bygger balkhus utan ägnar sig även åt gammaldags medicin med helande växter.

I Lettland hålls regelbundna folkloreevenemang och konserter, där även turister är varmt välkomna för att lära sig mer om forna kunskaper och traditioner.