Du är här

Lettlands historia

”Jag är rik, jag äger allt som har hänt mig” – så sade den populäre lettiske poeten Maris Caklais, men hans ord kan bara delvis anse beskriva Lettlands ofta tunga historia.

Så många tragiska sidor i vår historiebok, några som fortfarande gör ont och som fortsätter vara aktuella. Det är beundransvärt att det lettiska folket lyckats överleva och att Lettland nu är ett fritt och självständigt land, fullvärdig medlem av den europeiska unionen och militäralliansen NATO.

Lettland ligger på en fantastisk plats – vid Östersjön, mellan östländerna och den västerländska civilisationen. Lettlands geografiska läge är så pass fördelaktigt att många försökt förslava landet och få det i sin ägo.

Tyskar, polacker, svenskar och ryssar – under mer än 700 års tid har varje främmande makt kommit med sin ordning, sina lagar och sitt förhållningssätt, något som präglat letterna och Lettland på de mest olika sätten.

Forntiden och baltiska stammar

Lettlands och det lettiska folkets historia börjar när isen som täckte Lettlands territorium smälte bort och de första invånarna anlände. Baltiska stammar – letter, litauer och preussare – bosatte sig här permanent. Lettland har sedan urminnes tider varit en korspunkt för handel och på dess mäktigaste flod – Daugava – gick en viktig handelsväg som förband många länder. En bild av hur de gamla stammarna bodde kan du få i Araisi sjöslottsmuseum– på en liten ö har man rekonstruerat de forna lettgallernas bosättning från 800-talet.

De gamla baltiska stammarna(kurer, semgaller, lettgaller, seler) var inga fredsälskande lantbrukare, utan ganska bra krigare och sjöfarare. Till exempel ansågs kurerna, som bodde längsden kurländska kusten, vara farligare än vikingarna, och det är inte för intet som man hittar följande inskription (från någon gång mellan 800-talet och 1200-talet) i en dansk kyrka: Gud, bevare oss från pesten, elden och kurerna!

Kristendom och den livländska eran  

Under 11- och 1200-talet erövrade tyska korsriddareLettlands territorium steg för steg, och de sökte påtvinga kristendomen på de baltiska stammarna. Allra längst bjöd kurerna och semgallerna motstånd, men mot slutet av 1200-talet hade tyskarna tagit över. De uppförde murslott (ett lysande exempel är imponerande Turaidas slott)kring vilka städer växte fram. I de erövrade länder tog en ny union av länder form – Livland, som bestod ända till mitten av 1500-talet då Ivan den Förskräckliges krigshär anföll, följt av svenska och danska arméer. Lettland övergick till att ägas av Polen och Litauen.

Under 1500-talet, mellan 1558 och 1582, bildade några kurländska hertigar Kurlands och Zemgales hertigdöme, som snabbt blev till ett modernt europeiskt land. Det ägnade sig åt tillverkning, tillverkade vapen, byggde skepp och handlade med hela världen. Hertigen Jakob Kettlergjorde till och med det kurländska hertigdömet till en kolonialmakt som ägde tre kolonier – Gambia (Afrika), Tobago (Centralamerika) och Eidsvolls järngruvor (Norge). Det kurländska hertigdömets residens låg i Jelgava, där man lät uppföra ett slott efter den utmärkte italienske arkitekten Francesco Bartolomeo Rastrellisritningar. Intressant i sammanhanget är att Frankrikes kung Louis XVIII med hov uppehöll sig i Jelgavas slott efter revolutionen, och än idag kan man beskåda de kurländska hertigarnas släktgravar i slottskällaren. Under den arkitekt Rastrellis ledning uppfördes även den kurländska hertigens sommarresidens – Rundale slottsom är en riktig arkitekturpärla i barock- och rokokostil.

Från svenskar till ryssar

År 1600 kom med krig, svält och pest för Lettland. Efter kriget mellan Sverige och Polen, som varade i 21 år, kom Rigaoch Vidzemeunder svensk ledning. Efter allt det hemska som invånarna upplevt under krigsåren sågs denna tid som ”den goda svensktiden” och Riga blev Sveriges största stad som överskuggade Stockholm.

Freden varade dock inte länge. Det dröjde inte ens 100 år innan det rika Riga och Lettland erövrades av polacker och ryssar. Det stora nordiska kriget tog sin början, och 1701 deltog själva Sveriges konung Karl XII i striderna vid Spilves ängar, och i stridens hetta tappade han till och med sin stövel… Svenskarna vann detta slag, men nio år senare var de tvungna att ge sig för den unge och energiske ryske tsaren Peter I. Han lyckades inte bara skapa ett fönster till Europa för Ryssland – Vidzemeförstördes nästan helt och han äktade också Vidzemeprästen Glicks fosterdotter och barnsköterska Marta Skvaronska, som blev Katarina I. I Riga (Palasta iela 9) och Liepaja(Kungu iela 24) finns fortfarande byggnader som Peter I uppehållit sig i.

Det ryska imperiet och första världskriget

Under 1700-talet införlivades hela Lettlands territorium i det ryska imperiet, och under 1800-talet samt 1900-talets början blev Rigaen av de största industristäderna i Ryssland – det var den tredje största industristaden sett till antal arbetare (efter Moskva och S:t Petersburg) och den fjärde största sett till tillverkning. Till exempel byggdes till exempel den första bilen i Tsarryssland just i Riga, i fabriken Russo-Balt. Om detta och många andra intressanta fakta kan du ta reda på mer om i Rigas motormuseum.

Den industriella utvecklingen upphörde i och med första världskriget. 1915 ockuperade den tyska armén Kurzemeoch under två år gick frontlinjen längs floden Daugava. Lettiska frivilliga, ledda av patriotiska känslor, anmälde sig till de nya lettiska bataljonerna och deltog i tunga strider för att befria hemlandet från de tyska angriparna. Om deras hjältemod under Julstriderna(platserna för dessa strider kan man beskåda i Lozmetejkalns, som ligger i Tireliskärret) skrev världens största tidningar. Den tyska armén lyckades inta Rigaförst 1917, men det långa kriget hade tröttat ut båda sidor. Den 11 november 1918 tog det första världskriget slut, men med detta avslutades inte stridigheterna i Lettland.

Lettland förklarar sig självständigt

När Lettland förklarade sig självständigt den 18 november 1918 befann sig den tyska ockupationsmaktens krigshär fortfarande i landets territorium, och från öst hotade den sovjetiska krigsmakten. Självständighetsförklaringen är dock ingen historisk tillfällighet – den lettiska nationella självkänslan hade vaknat till liv för länge sedan.

Till och med 1860-talet hade letterna en ganska svag uppfattning om nationell identitet, då livegenskapen begränsade jordbrukarnas intellektuella och sociala möjligheter. Från 1860-talet och framåt ökade dock antalet utbildade letter och från dessa blev många progressiva och socialt aktiva deltagare i den så kallade nylettiska rörelsen. Nästa ryck i utvecklingen av den lettiska nationella självkänslan skedde under 1880- och 1890-talen, då rörelsen Nya strömningen tog över ledarrollen från den nylettiska rörelsen. Nylettiska rörelsen och Nya strömningens idéer och verksamhet fick resultat. Under 1890-talets började den lettiska politiska strukturen hastigt ta sin form. Letterna som folk förändras under denna tid från ett agrart och patriarkalt folk till en modern nation med nationell kultur och självkänsla, dess mål och status börjar formuleras i filosofiska, ideologiska och politiska benämningar och kriterier. Under denna tid föds också idéer och formuleras politiska mål som 1918 ledde till grundandet av ett självständigt Lettland.

Den faktiska makten tillhörde vid denna tid den tyska ockupationsmakten som anser att det i Brest-Litovsk signerade fredsavtalet efter första världskriget innebär att Ryssland frånsäger sig rätten till Baltikum. Sovjetunionen anser dock annorlunda och under december 1918 börjar de en snabb expansion i lettland och den röda terrorn tar sin början – under ett par månaders tid dödas 5000 människor.

Frihetskampen börjar. Letterna tingas kriga mot såväl ryska bolsjeviker som tyskarnas försök att ockupera landet. Den tyske generalen Rüdiger von der Golz har en dröm – att skapa ett hertigdöme av tyska godsägare. Nu får Lettland uppleva även den vita terrorn, då generalen försöker göra verklighet av sin dröm. När Golzs styrkor besegrats slog han sig direkt ihop med den ryske härföraren Bermont-Avalov, som bildat en armé med målet att kämpa mot bolsjevismen.

Den 8 oktober 1919 börjar anfallet mot Riga. Bermonts styrkor tvingas tillbaka, men frihetskampen fortsätter. Första världskriget, som för de flesta länder tog slut 1918, slutar först 1920 i Lettland. I filmstudion Cinevilla, som ligger i Tukums kommun, har man spelat in filmen Rigas väktare som handlar om Lettlands frihetskamp. Dekorationerna ger en övertygande bild av denna historiska period och människors liv under frihetsstriderna.

Även Krigsmuseet ger en möjlighet till att närmare bekanta sig med händelserna under första världskriget och till och med känna sig om en lettisk frihetskämpe – du kan nämligen klä dig i en uniform från den tiden och smaka på riktig lettisk soldatmat, mörkt rågbröd!

Det självständiga Lettland blomstrar

Under frihetstiden gick Lettlands ekonomi snabbt uppåt, en jordreform genomfördes och de företag som drabbats av kriget återupprättades. En sorts nationell anda av utveckling rådde och under kort tid nådde man framgångar inom en rad områden: utbildning, kultur, jordbruk, industri, vetenskap, idrott med flera. Det till ytan sett lilla landet har ett självförsörjande lantbruk och en utvecklad industri, och blir till ett exportland. Bland annat exporterade Lettland trämaterial, faner, lin, hudar, grisar, kött och annat. Till exempel var Lettland det fjärde största landet i Europa när det kom till smörexport (efter Danmark, Holland och Sverige). I Riga tillverkas kameran Minox, som under 1930-talet var världens minsta kamera och som än idag anses vara en betydelsefull ingenjörvetenskaplig framgång.

Andra världskriget och självständigheten förloras

Knappa 20 år av fred… och redan den 23 augusti 1939 undertecknar Tyskland och Sovjetunionen Molotov-Ribbentroppakten med ett hemligt tilläggsprotokoll, enligt vilket Lettland, Litauen, Estland och Finland hamnar i den sovjetiska intressezonen. I väst påbörjar Hitler aggressionen, i öst – Stalin. Den 17 juni 1940 ockuperar den röda armén Lettland. Invånarna ”ber” att Sovjetunionen ska inkorporera landet i Sovjetunionen och deras ”vädjan” tillmötesgås. Omgående påbörjas massdeportationer, varav den största sker den 14 juni 1941 – till Rysslands avlägsna regioner deporteras fler än 15 000 människor, däribland även pensionärer, kvinnor och barn.

Den 22 juni 1941 anföll den tyska krigsmakten Sovjetunionen och den tyska ockupationen av Lettland tog sin början. Under denna förintades den större delen av Lettlands judar och romer. En lettisk legion skapas och tvångsmobilisering sker till den nazistiska armén. Även på den sovjetiska sidan strider flera tusen letter som mobiliserades av Stalins regim. En absurd situation uppstod – istället för att fullfölja sin dröm om ett självständigt Lettland och skydda sitt eget land tvingas letterna kriga mot varandra i främmande arméer – broder mot broder, fader mot son.  

I oktober 1944 intar den sovjetiska krigsmakten Riga, dock lyckas den sovjetiska armén inte inta Lettlands västra region Kurzemeinnan själva krigsslutet. När kriget avslutades blev Lettland återigen en del av Sovjetunionen.

Lettland i Sovjetunionen

Femtio år bakom järnridån. Femtio år av intensiv russifikation. Socialistisk planekonomi som inte klarar av att förse människor med mat och andra nödvändiga varor. På landsbygden drivs människorna ihop i kollektivjordbruk och lantgårdarna bränns ner. Den 25 mars 1949 sker en stor massdeportation, då fler än 43 000 människor deporteras till avlägsna delar av Ryssland. En regim där till och med den allra minsta gnistan av frihetstänkande bekämpas… sådant var Lettlands öde i Sovjetunionen.

För den som uppskattar militär turismkommer Lettland erbjuda många sevärdheter att besöka och beskåda. Man kan bekanta sig med arvet efter det första och andra världskriget, med kvarlämnade sovjetiska militära byggnader, till exempel Irbenes radarsom är en av de största byggnaderna av denna typ i norra Europa, och den underjordiska bunkern i närheten av Ligatne som var tänkt som tillflyktsort åt sovjetledarna i händelse av kärnvapenkrig.

Den sjungande revolutionen

Under 1980-talet påbörjade sovjetledaren Mikhail Gorbatjov sin perestrojka, eller ombyggnads- och offentlighetspolitik. Det var en av faktorerna som påskyndade den nationella väckelserörelsen i Lettland. 1988 bildades Lettlands nationella front, som vann i parlamentsvalet 1990 och den 4 maj antog man deklarationen om Lettlands självständighet. Sovjetregimen var dock inte så enkel att komma loss från – januari 1991 har gått till historien som barickadtiden. Folk från alla Lettlands hörn anlände i Riga med lantbruksfordon och andra tunga fordon som dag och natt stod de vakt mot ett eventuellt anfall. Det är en oerhört stark tidpunkt av nationell enighet, och den brukar kallas för den sjungande revolutionen då självständigheten återficks i princip helt utan blodspillan. Man ägnade sig främst åt fredliga protester som Baltiska vägen– invånare i alla de tre baltiska staterna bildade en mänsklig kedja ända från Tallinn till Vilnius via Riga. Kuppförsöket i Moskva 1991 blev också misslyckat, demokratiska krafter tog över i Ryssland och Republiken Lettlands parlament förklarade landet självständigt.

2004 gick Lettland med i den europeiska unionen och NATO och det är planerat att 2014 gå över från den nationella valutan (lat) till euron.

Lettlands militära arv
Läs mer

Lettlands militära arv

Lettland har varit en plats för många krig – här har tyska korsriddare varit, landet har härjats av de ryska tsarernas Ivan den...
Läs mer

Rigas historia

Rigas historiska gamla stad. Under de mer än 800 år som staden upplevt har dess historia verkligen varit kolorit. En gång i tiden var...
Läs mer

Historia och kultur

Lettland befinner sig vid korsningen mellan västerländsk och österländsk kultur och har med sin brokiga historia avtryck kvar från olika...
Museer och konstgallerier
Läs mer

Museer och konstgallerier

Det finns ett stort antal museer i Lettland – klassiska, överraskande, ja, till och med busiga. De populäraste är: Turaidas museireservat,...

Sidor

Senast uppdaterad: 
11.11.2014