A+
Beta

Sjöfartens historia

Lettlands havskust är ca 500 kilometer lång och landet har sjöfartstraditioner som går långt tillbaka. Letterna har varit såväl utmärkta sjöfarare som kunniga båtbyggare. Den fösta sjömansskolan i Tsarryssland skapades (tack vare hjälp från den legendariska lettiska socialarbetaren Krisjanis Valdemars) till exempel i den lettiska staden Ainazi, vid Vidzemekusten.

  • Sjömansskolan i Ainazi

Redan de baltiska folken som bodde på det nuvarande Lettlands territorium under 800-talet var aktiva sjömän, handelsresenärer och till och med sjörövare – till och med de nordiska vikingarna ska ha varit rädda för de kurländska sjörövarna. Rigas historiska och sjöfartsmuseum har samlat en mängd vittnesmål om sjöfararna från långt tillbaka i tiden, liksom om själva skeppen. Här hittar man också det så kallade Rigaskeppet som man fann under arkeologiska utgrävningar i Gamla stan – en segelbåt byggd kring 1100-talet.

Tack vare landets fördelaktiga geografiska läge blomstrade sjöfarten i Lettland under Hansaepoken under medeltiden, särskilt under tiden för Kurlands hertigdöme (1562 – 1795). Det lilla hertigdömet blev ett rikt land i Europa som var framgångsrikt inte bara inom handel och tillverkning, utan som även hade två kolonier – Tobago i Latinamerika och Andrejfortet i Gambia, Västafrika. Med hertig Jakobs goda minne byggdes flera hundra segelskepp, däribland byggde de kurländska mästarna 27 skepp åt Frankrike och sex åt Storbritannien. Tyvärr förintades hela den kurländska hertigens flotta under det stora nordiska kriget (1700 – 1721), och Lettlands territorium blev en del av Tsarryssland.

Sjöfarten i Lettland pånyttföddes efter att livegenskapen avskaffats under 1800-talet. En av de så kallade nyletternas mest framstående representanter, Krisjanis Valdemars, kampanjade aktivt för att skapa en sjömansskola och på så sätt utveckla sjöfartstraditionerna i sitt hemland. Hans försök fick gensvar i Ryssland och en gyllene era för den lettiska sjöfarten tog sin början. Fler än 500 segelskepp för långfärder byggdes, och nya hamnar skapade i Ainazi, Pavilosta, Roja och Salacgriva.

Den första lettiske seglaren som tog sig över Atlantengjorde detta 1870. Sjömännen bestod av lokalinvånare som var självlärda när det kom till sjöfart, då de seglat mycket längs Östersjökusten. 1864 grundades sjömansskolan i Ainazi. Om skolans framgångar talar faktumet att av de cirka 30 välutbildade styrmän och kaptener som varje år tog examen där fick många av dem jobb hos de största sjöfartsföretagen i världen. Idag finner man Sjömansskolans museumi Ainazi, där man även kan beskåda en samlig av ankare.

Tyvärr förstördes nästan hela flottan som byggts i Lettland under första världskriget, och det andra världskriget var ännu värre – det avslutade inte bara den lettiska sjöfartens utveckling, utan även Lettland som självständigt land.

Om sjöfartens gyllene era i Lettland vittnar fortfarande fyrarna längs Östersjökusten. Sammanlagt finns fler än 10 fyrar i Lettland. Man måste definitivt Mikelisfyren eller Mikelistornet, som är den högsta fyren i Baltuikum (65 meter). Om du kliver upp för de 293 trappstegen kommer du ha en härlig utsikt. Ovisrags fyrär den äldsta fungerande byggnaden av denna typ i Lettland – dess 38 meter höga massiva torn byggdes 1814. Uzavafyren utmärker sig med att den ligger på en hög sanddyn precis vid själva havskusten, och massiva vågbrytare skyddar den mot att sköljas till havs. Sliterefyren däremot ligger inte ens vid havet, utan fem kilometer från det – i Sliteres nationalpark, högst upp på De blå bergens röse. Även om själva fyrtornet bara är 22 meter högt skiner dess navigationsljus från 98 meters höjd över havet – det är den högst belägna fyren i Lettland! Fyren vid Kolkas rags (Domesnäs) är byggd på ett grund sex kilometer från kusten. Kolkas rags har alltid varit en farlig plats för sjöfarare och många skepp har sjunkit här. Iögonfallande är också Mersrags fyr, vars fyrtorn tillverkats i frankrike.

Sjöfartens historiska andetag känner man fortfarande i de små fiskarbyarnaoch hamnarna. Fiskarbyarnas bebyggelse har längs Kurzemekusten bevarats såsom den var under 17- och 1800-talen, särskilt i Pape där friluftsmuseet öppnat en filial i huset Vitolnieki i Koninciems. Här kan du närmare bekanta dig med de gamla fiskarnas liv. Besök gärna också livernas kust, där fiskarbyarna har en fornaktig charm.

Med sjöfartens historia kan man också bekanta sig i museer, varav de flesta ligger i västra Lettland, i Kurzeme. Museet i det livländska ordensslottet i Ventspils berättar om denna betydelsefulla hamnstads historia. Om sjöfartstraditioner kan man också lära sig i Liepajas museum, som huserar i ett vackert hus på Kurmajas prospekts. I Talsu län hittar man en utställning om skeppsbyggande och sjöfart, närmare bestämt i Rojas havsfiskemuseum. Vittnesmål om sjöfarare längs kusten i Saka och Pavilosta finner man i Pavilostas museum för regionforskning.

I Vidzeme kan man få en inblick i sjöfartstraditionerna inte bara i Sjömansskolans museum i Ainazi, utan även i Salacgrivas museum, där utställningen berättar om fiskarnas liv längs Vidzemekusten och Salaca.